Onsdag 03.06

Hej bloggen, eller hur man nu ska säga, var ett tag sen! Tänkte ta och skriva av mig lite såhär en onsdagsnatt efter att ha tänk ganska mycket nu när jag ändå bara ligger i soffan och knarkar. Varvar alvedon med Ipren, och pencelin. Är nämligen sjuk igen wohoo!! (Ingen nyhet) som alltid, perfekt till dehär sköna vädret. Åh skitsamma. De ämnet jag hade tänkt gå in på handlar om vänner. Tänkte skriva lite om vad jag har funderat över domhär senaste dagarna/veckorna.. Alltså vafan gör man?!?! Först och främst, min närmsta vän Isabelle, hon bara försvann med vinden från mitt liv. Precis som att knäppa med fingrarna så var hon borta. Fanns/finns ingenting jag hade kunnat göra åt det. Och ända sen dess har jag kännt mig lite borttappad, försvunnen i mig själv. Och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Efter det vart jag och Elina väldigt tajta, vi båda två förlorade våran bästavän. Så de blev som automatiskt att vi klickade ihop. Och nu för drygt ett litet tag sen så flyttade Elina ifrån mig. Och nu ligger jag här i min soffa snorig som fan och funderar. Funderar precis på samma sak som jag gjorde innan Elina flytta, vem ska man nu lita på till 110%, kunna vara sig själv med till 110%. Jo då kommer det ju alltid någon smart liten äcklig människa som säger "men va glad, du har ju Emil, han kan du ju lita på till Max". Svaret till denna frågan är då alltså: Klart som fan att jag kan, men han är inte min bästavän! 
Men sen har jag även suttit och övervägit ifall man kanske skulle höra av sig till alla sina andra vänner, som man känt hela livet och fortfarande känner och fortfarande är sjukt fina människor som jag älskar av hela mitt hjärta, men sen trilla dendär lilla 5kronan ner. Och jag inser faktiskt att, WOW!! de är inte bara mitt fel att vi inte alls umgås nå mer, för dom hör av sig lika lite som jag hör av mig. Men jag är ju ganska van vid att skylla kanske mycket på mig själv för att inte höra av mig.. Hehe, men nu är det inte bara mitt fel. Lika mycket deras som mitt. Och nu mina kära vänner när ni läst detta, tänk efter lika mycket som mig! Man ska båda två höra av sig till varandra, de är oftast inte bara den enas fel. Och nu känner jag hur mitt huvud håller på att bulta sönder så jag ska sträcka mig till bordet för lite Ipren och en sluring vatten, sen ska jag försöka sova bredvid mitt hjärta, mitt allt, min andra halva, emil❤️
Här har ni en bild på min bästaväns grav, som förövrigt nu flyger högre än alla andra i himlen. Som jag saknar henne. 

Peace out niggas

RSS 2.0